Tid

Klockan är ännu bara halvtio när jag börjar skriva detta inlägg.
Min kropp känns tung, sliten, som om jag nyss sprungit flera mil, utan att stannat.
Min hjärna är trött, beställningarna från jobber idag ekar fortfarande i huvudet.
Säg vad jag ska göra för att siffrorna ska sluta rotera, vad jag ska göra
för att min kropp ska orka med dagarna och stressen.
Jag ger snart upp.

Jag har även tänkt mycket, speciellt på att jag fortfarande inte hört av
från min väns mamma. Min vän som opererats idag. Jag undrar om
han klarade av operationen, om han lever? Han kanske fortfarande
är nedsövd och man vet nog inte om han kommer överleva.
Jag vill veta, är orolig.
Kommer jag någonsin få höra din röst igen?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0