Sandra Bergman

Jag sitter här och ännu en gång väntar jag på att
han ska komma hem, min trygghet, min värme, min hjälte.
Timmarna är fruktansvärt långa, och kylan utanför
tränger sig igenom de tunga väggarna, genom
mitt skinn. Den sprider sig i hela min kropp, det
känns som om jag ska frysa till is, jag ryser vid
tanken.

Förut idag, var kylan miljontals mil borta, och värmen
tog sin plats, la sig som ett varmt täcke. Det var bara
du och jag. Vi låg där, flera timmar. Jag hade dina armar
som höll mig hårt och jag hörde dina andetag i mitt
öra, kände dem i nacken. Vi behövde inte säga någonting,
tystnaden talade för oss båda. Vi behövde det.

Jag tänker på att detta bo, snart är vårat. Snart ska denna
lägenhet fyllas med våra saker, våra känslor, värme.
Det ska bli underbart.

Alexander Lurjé,
Jag älskar dig, på riktigt.
För all evighet & framåt